Anyfin.
En lunchlöprunda som ingen ville missa. Anyfin.
A lunch run nobody wanted to skip.

Anyfin är ett svenskt fintech-bolag som hjälper privatpersoner att sänka räntan på befintliga lån. Bakom produkten finns ett team med ett genuint intresse för kultur och gemenskap på jobbet.

Anyfin is a Swedish fintech company that helps people lower the interest rate on their existing loans. Behind the product is a team with a genuine interest in culture and community at work.

Run clubben var ett exempel på det. Kollegor som samlades under lunchen och sprang ihop, rörelse och gemenskap mitt på dagen. Det var inte ett påhitt från HR eller ett obligatoriskt evenemang – det var något folk hade hittat på och höll vid liv för att de tyckte om det. Och det märktes.

The run club was an example of that. Colleagues gathering at lunch and running together, movement and community in the middle of the day. It wasn't an HR initiative or a mandatory event – it was something people had started themselves and kept going because they enjoyed it. And it showed.

Men run clubs kan bli rutinmässiga. Samma rutt, samma tempo, samma konversationer. Anyfin ville ta det ett steg vidare utan att förändra det grundläggande: det skulle fortfarande vara en lunchlöprunda, fortfarande frivillig, fortfarande rolig. Det behövde bara hända lite mer under de där 60 minuterna.

But run clubs can become routine. Same route, same pace, same conversations. Anyfin wanted to push it further without changing what made it work: it should still be a lunch run, still voluntary, still fun. It just needed a little more to happen during those 60 minutes.

Så fungerade det.

How it worked.

Anyfin fick en egen, varumärkessatt version av Huntry. Skatter placerades ut på en karta över centrala Stockholm, och belöningarna i varje skatt valde Anyfin själva.

Anyfin got their own branded version of Huntry. Treasures were placed on a map across central Stockholm, and the rewards inside each treasure were chosen by Anyfin themselves.

Konceptet var enkelt: öppna appen, se kartan med 50 skatter utspridda runt om i stan, och samla ihop så många som möjligt på en timme. Den som samlade flest vann. Man löste in en skatt genom att springa dit och trycka på den i appen, och fick direkt se vad som gömde sig inuti.

The concept was simple: open the app, see the map with 50 treasures scattered across the city, and collect as many as possible in one hour. Whoever collected the most won. You redeemed a treasure by running there and tapping it in the app, and immediately got to see what was hidden inside.

Det där ögonblicket, att öppna en skatt och se vad som finns inuti, visade sig vara det som höll igång rörelsen. Man visste aldrig vad man fick. Ibland något litet, ibland något lite mer. Det skapade en nyfikenhet som var svår att stänga av, och en timme gick fort.

That moment – opening a treasure and seeing what's inside – turned out to be what kept people moving. You never knew what you'd get. Sometimes something small, sometimes something a bit more. It created a curiosity that was hard to switch off, and an hour went by quickly.

Av 50 utplacerade skatter hittades nästan alla. Inte för att folk kände sig tvungna att hitta dem alla, utan för att det helt enkelt var svårt att sluta.

Of the 50 placed treasures, almost all were found. Not because people felt obligated to find them all, but because it was simply hard to stop.

Varför det funkade.

Why it worked.

De flesta aktiviteter som kallas team building är antingen för passiva eller för krävande. Det här var varken eller. Formatet gav folk ett gemensamt mål och lite tävlingsinstinkt att ta av, men lät var och en avgöra hur hårt de ville pusha. Det fanns ingen miniminivå, ingen som behövde hänga med någon annan, ingen som åkte ut om de gick snarare än sprang.

Most activities called team building are either too passive or too demanding. This was neither. The format gave people a shared goal and a bit of competitive instinct to draw on, but let each person decide how hard they wanted to push. There was no minimum level, nobody had to keep up with anyone else, nobody was excluded for walking instead of running.

Och det passade Anyfins kultur. Det är ett team som tar sin run club på allvar men inte tar sig själva för allvarligt. Eventet var team building, men det kändes inte som team building. Det kändes som en löprunda med lite extra på toppen.

And it suited Anyfin's culture. It's a team that takes their run club seriously but doesn't take themselves too seriously. The event was team building, but it didn't feel like team building. It felt like a run with a bit of extra on top.

Anyfin kör eventet igen. Det är nog det tydligaste tecknet på att det funkade.

Anyfin is running the event again. That's probably the clearest sign it worked.